Utvalda

Lägesrapport Laver

Ulf Marklund chef för affärsutveckling i Boliden besökte oss i veckan, där han även informerade kommunfullmäktige om läget i Laver. Ulf informerade om de tillstånd som krävs för att starta en ny gruva.

Boliden ska lämna in en ansökan om bearbetningskoncession i sommar, senast i augusti. Bearbetningskoncession visar om en fyndighet har ekonomiska förutsättningar. Den som har koncession får rättigheterna för att utföra gruvbrytning inom området. Domare är Bergstaten.

Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) används för att få en helhetssyn av den miljöpåverkan som en planerad verksamhet kan medföra. Avgörs av Mark & Miljödomstolen i Umeå, där kommunen och länsstyrelsen yttrar sig i frågan. Även om de befintliga gruvorna i Norrbotten bara tar upp 0.1 % av ytan så har vi respekt för dess påverkan på miljön och de samiska näringarna.

Det råder oklarheter om miljötillstånd efter en dom i Högsta Domstolen, det handlar om ett kalkbrott i Gotland där HD går emot Mark & miljödomstolen. Det som är nytt är också att Havs och vattenmyndigheten ska ge sin syn, viket kräver mera underlag och mera tid från Boliden.

Det är inte klart vilken tid som krävs för ett miljötillstånd. Boliden är försiktig med uttalande om tider i nuläget. De reviderar sina tider i Masterplanen för Laver under oktober månad. Efter det får vi en indikation om tidshorisonten.

Från kommunen har vi skrivit en avsiktsförklaring med politisk enighet i frågan om en gruva i Laver. Syftet är att säkerställa etableringen och samtidigt framföra våra krav på verksamheten.

Från kommunen arbetar vi med effekten av en planerad gruva. Där har vi tagit fram företagens och kommunens behov av personalförsörjning fram till år 2020. Vi kan inte isolera oss vid bemanningen av en gruva utan det påverkar också företag och verksamheter på orten.

Vi har även startat en utredning om behovet av bostäder med resultatet från personalförsörjningen som underlag. Vidare arbetar vi med infrastrukturlösningar för en gruva, ex. vägar och godsterminal.

Med de orden hoppas jag att ni får en avkopplande och trevlig sommar med era närmaste.
Återkommer med nästa krönika fredag den 15 augusti.

Utvalda

Det Osmanska riket

Vid ett privat besök i Istanbul förra veckan hade vi möjlighet att besöka sultanens palats, Topkapi. Palatset var de osmanska sultanernas residens och rikets centrum från 1400-talet till 1800-talets mitt. Palatset är ett omfattande komplex av byggnader med flera sammanlänkade gårdsplaner. Palatset fungerade tidigare som en stad i staden för upp till 4 000 personer.

Det Osmanska riket grundlades i slutet av 1200-talet av en stam oghuziska turkar som skulle komma att bli imperiets aristokrati, den osmanska dynastin. Rikets grundare och förste ledare hette Osman I, därav namnet Osmanska riket. De osmanska turkarna erövrade stora delar av dagens Turkiet och Balkan under 1300-talet.

Den bysantinska huvudstaden Konstantinopel, numera benämnd Itanbul, belägrades och intogs år 1453 av sultanen Mehmet II Erövraren. Konstantinopels fall betydde att Osmanska rikets plats som stormakt definitivt var säkrad. På 1500- och 1600-talen var riket som mest betydelsefullt och det hade sin absoluta höjdpunkt under sultanen Süleyman den store. Ännu under 1700-talet var Osmanska riket, med dess enorma landarealer som sträckte sig över tre kontinenter, en stormakt att räkna med.

Som så många andra stormakter har det Osmanska riket haft en begränsad storhetstid. Det är intressant att besöka och ta del av tidigare stormakter, hur de blev till och hur de utvecklades. Men det är ännu intressantare att ta del av stormakters tillbakagång. Det Osmanska riket, som så många andra tidigare stormakter, vittrade sönder inifrån. En orsak till tillbakagången var deras navelskådning samt ledningens bristande omvärldsbilder. Där England och Frankrike allt mera tog över handeln i medelhavet under 1700-1800 talet.

Det är samtidigt viktigt att förstå att vi i västvärlden bara har fått låna ledartröjan för den ekonomiska utvecklingen under korta perioder i världshistorien. Omvärldsbilder skapar nya perspektiv och ger möjligheter för att utveckla och förvalta verksamheter. Dessutom skapar det en ödmjukhet inför andra kulturer och tankesätt.

Sultanens residens

Interiör från Sultanens residens

Boende för Sultanens harem

Utvalda

Istanbul

Under förra veckan besökte vi Istanbul under en privat semesterresa. I fem dagar bodde vi på ett trevligt litet hotell i centrala Istanbul. Vi besökte flera moskeer och Grand Bazar, en stor inomhusmarknad från år 1561 som inrymmer 4500 butiker och 30 000 försäljare i 61 gator, allt under tak. En intressant sevärdhet är även en underjordisk vattenreservoar som försörjde stadsborna med vatten redan på 500 talet. Den har en yta av 9 800 m².

Istanbul är en myllrande storstad med cirka 15 miljoner invånare. Den har en atmosfär som skiljer sig från andra stora städer i Europa. Istanbul eller Konstantinopel som den tidigare hette var handelsplats för det Osmanska riket och även en handelsstation för sidenvägen, varor från Kina som bytte ägare för vidare skeppning till Europa. Mattor, kryddor och guld är viktiga handelsvaror än i dag.

Som gammal handelsstad har Istanbul präglats av försäljning. I Grand Bazar försöker handelsmännen att överrösta varandra för ett få kundernas uppmärksamhet. Vid handel ska det köpslås och drickas the, en kultur som vi inte är van vid. Vi som är uppvuxna i Norra Sveriges inland är ofta fostrade med förebilder från skogsbruk och gruvor där status finns inom produktion. I Istanbul finns statusen definitivt inom handel.

Det finns en stolthet och kompetens inom handel som har odlats fram under många år. Själv lyckades jag förolämpa portiern på hotellet genom att ge honom för mycket i dricks. Nästa gång vi möttes var det viktigt att han fick kompensera det.

Det starkaste minnet från resan var när vi skulle besöka en akvedukt från 500-talet som transporterade vatten till en annan stadsdel. Intrycket var inte akvedukten som sådan utan det var att vi gick vilse och hamnade i en av de mer förfallna delarna av staden. Vi hittade ingen akvedukt och vi hade ingen aning åt vilket håll som hotellet låg. Med lite hjälp så hittade vi i alla fall ett spårvägsspår som vi följde och vi hittade tillbaka. Dagen efter så sökte vi upp akvedukten och hittade den, det kostar på att äga ett högt kontrollbehov.

Ibland måste man lämna sin trygghetszon och våga gå vilse för att utvecklas. Även om det smärtar en stund.

Att vi på lördag kväll hamnade mitt i en stor demonstration, det är en annan historia.